klevenborn

Allt började en höstdag år 2006. Ett par vänner till oss letade häst och vi tipsade dom om beachen. Beachen var min systers kompis häst. Hon hade fyllt arton och gått ut skolan och skulle börja jobba och hade då inte tid med beachen längre. Vi åkte då och tittade på honom med vännerna. när vi kom dit provred han som skulle ha honom och sen efter det fick jag rida lite också. ingentligen vet jag inte varför det bara blev så.  När vi kom hem senare ville min mamma och syster ha hästen. Så dom ringde till våra vänner som sålde hästen och frågade om våra vänner hade ringt och det hade dom inte så mamma och dom sa att dom skulle ta dom. Så han kom hem till oss någon vecka senare. Han var jo inte min då.. min syster kunde inte tränsa honom för han slängde sig bakåt. Hon var inte försiktigt vilket han behövde då han är och var en otroligt känslig ponny så nästan varje gång hon skulle tränsa fick jag hjälpa henne.. Hon var då 18 år och jag var 12 år. Tänk att jag en flicka på tolv år kunde tränsa denna känsliga ponnyn men inte hon som var betydligt mycket större en mig inte kunde göra det.. Redan då visste jag att vi hade något. Kan man säga det så? Hoppas ni förstår.

Dom första gångerna hon red var han allmänt stressd. Han var även vädligt känslig och gick inte fram med vem som helst. Min andra syster slängde han av direkt när hon hoppade upp och hon hoppade aldrig upp på honom igen. Han var igentligen inte elak, Verkligen inte elak! Men han var känslig. Man måst ha förståelse för det.
Beachen hade gått sm i dressyren och tränat för jan brink så han hade otrolig kapacitet i dressyren. han kan göra piaff passage osv. Tyvär så tog inte min syster hästarna på allvar vilket jag hade kunde ränka ut innan dom köpte honom. För redan innan han kom så hade hon en häst vi fick sälja pgr hon inte mockade red elr gick ut och fodra.
Exakt det gjorde hon mot honom. Han stog ett halvår och blev riden engång i veckan av en tjej kompis till mig som heter julia. Han tränade jo inte alls någonting så han tappade alla muskler som han hade när han kom.

våren 2007 fattade äntligen mina föräldrar att hon inte kunde ta hand om honom för hon gjorde det inte och gav honom till mig. Just då hade jag en ponny som hete charlie. Så jag stog där med två hästar. inget att klaga på nu men då var det ganska maffigt och svårt för mig att hinna med men jag han med båda. jag började rida beachen lite smått och det gick helt okej. Vi var inte helt 100 på varandra och vi litade inte på varandra i hlr. men vi kämpade vidare vilket jag är extremt glad för att vi gjorde. sommaren 2007 spenderade vi bara till att lära känna varandra och bygga upp tillit.

Hösten 2007 hoppade vi för första gången. Gick helt okej med tanke på att hans hoppteknik var inte värdens bästa. Han var väldigt red om sina ben och hoppade mer en gärna tre meter upp över hindrena.


Första gången vi hoppade då. som ni ser så är detta baa ett litet kryss på 40-50 cm högt men han var mil över.
inte speciellt bra teknik. så jag hade mycket att jobba med.

Under hösten startade vi öven i några klubbisar och kom även ut på vår fösta lokala i klippan. 80 cm.
Gick helt okej. Tror vi kom runt med ett stopp. Vilket jag var redigt nöjd med då han var riktigt tittig.
kan säga att det stoppet var mitt fel totalt. la honom jätte snäft så det är förståligt att han stannade då vi inte kände varandra så pass bra. Tror vi debuterade i 90 cm klubbis och kom 5:a.

under 2008 tävlade vi rätt mycket. Vi kom runt på flera 80-90 cm lokalt med många placeringar.
vi startade även vår första dressyr tävling tillsammans på sommaren LC:4 med 64 , % och kom 3:a.
vi var med i allsvenskan också i dalby. Div 2. jävlar vad skoj vi hade och vilken kämpar glöd vi hade. Vi slutade 2:A och tog brons.



<3

hösten 2008 debutterade vi LB vilket slutade med ett stopp, Vilket jag var vädligt nöjd med. Vi startade även några till bla i sydslätten då vi kom 4:a.

Våren 2009 stog jag och beachen riktigt nära. Vi litade på varandra till 110 % och åkte ut på tävlingar och fick med oss massor med placeringar. Nästintill varje gång vi var ute under våren fick vi med oss två placeringar. Bla i skabersjö där vi tog en 3 dje och 5the plats.



i början av maj blev beachen svårt halt. vi åkte in och ut på djursjukhus och det vissade sig att han hade strålbensinfamation. under mag 09 till oktober 09 var beachen halt. Under den tiden tappade han rejält mycket muskler. Det tog inte en dag under dom månader som vi inte kämpade. han åt medecin vi var ute och gick även när vädret var som värst var vi tvygna att gå. Vi kämpade. Vi skapade även ett ennu starkar band under dom månaderna. i oktober fick vi ett 6 veckors igångstättnings pogram för att se om han klarade av det. i slutet av november fick vi det bästa beskeddet man kan få. Han är helt FRISK.
3 dagar senare med 39 graders feber och spya och en ej igång satt beachen var vi med i dressyr allsvenskan. Vi satte 62 & och fick bäst i hela laget. Trots att vi gjorde rejält mycket fel och beachen inte var ingång satt. Det kallar jag ett band. Han kämpade på och vi red verkligen det bästa vi kunde rida då. Det var kanske lite taskigt att börja tävla så snabbt. men dom klasserna vi gick var rena barnleken för beachen.

2010 började vi äntligen komma ut på banorna igen och hoppa. vi hade både bra dagar och några lite sämre dagar. Men det viktigaste var att vi var tillbaka och bättre en någonsin och vi kämpade, Jävlar vad vi kämpade. vi hade varandra. och jag ångrar inte en dag med den här hästen. Vi är verkligen ett! <3
Kan säga att denna hästen är verkligen speciell han gör verkligen allt.

Från en elit dressyr ponny till en otorligt begåvad hopp ponny. vi har 2 år kvar på banorna och vi ska kämpa oss vidare så gott det går. Någon gång kommer det säga stopp. Men vi vet att vi har kämpat då. Kämpat för att få göra det vi verkligen älskar, kämpat för att vissa hur bra vi verkligen är. kämpat för att vi verkligen älskar varandra! Jag kan säga er det som verkligen vilken ryttare helt brukar säga och som alla andra också kämpar för.

" från ponny till häst, Från amatör till elit, och hela vägen dit"
Sluta aldrig kämpa! Vi kommer alla att nå vårat mål om vi verkligen vill det. Det är inte lätt och det kommer vara motgångar men det kommer vara bra dagar också. Var glad för det ni har. och sluta aldrig kämpa för det ni verkligen älskar! Det är vad jag kan säga kärlek till häst!

Tack för att du finns där beachen och lyser upp min dag.







Jag älskar dig <3