kapitel 16
BTW: funderar på att börja på ett helt nytt första kapitel som innehåller hästar och killar fast en annan handlig och tid. elr vad tycker ni ? Denna börjar bli lite uttjatad.
Solen stog på på max. Solens strållar fick klänningen att se ennu vackare ut. Den var vit me svart blommig mönster. ja gick ensam up genom den långa atlen. folk stog runt omkring mig på sidorna. folk ja inte ens hade träffat innan. Det hade tagit lång tid att fixa allting. Blommorna var rosa, vita röda. Det var en mysig blandning. Andreas stog me prästen och sin bästaman david. Maria och johnny satt längst fram. Det var bestämt den 24/6 gick ja up för gången. Det enda som existerade av allt detta var andreas som stog längst fram me ett leende på läpparna. Han såg så lycklig ut. Tärnorna som gick framför mig ställde sig nu på rad bredvis prästen. ja hade kommit me häst och vagn som annan olsson men skulle åka därifrån som anna persson i häst och vagn.
ja lyfte up klänningen lite och gick up för det lilla trappsteget som gjorde att ja och andreas skilde åt.
nu stog ja mitt i mot honom. Han stog fortfarande me leendet på läpparna hans ögon fylldes me kärlek och omsorg. Exakt den blicken ja blivit förälskad i från första stunden. vi tog varandras händer och tittade på varandra rakt in i ögonen. Båda två lika lycklig. Han mimade försiktigt
- ja älskar dig
och ja mimade tillbaka
- älskar dig me.
Prästen började snacka. ja hörde knappt va han sa det enda ja kunde höra va andreas säga
- ja tusen gånger ja
och sen var det min tur.
- milljoner gånger ja.
och alla började små skratta.
Sen fortsatte prästen och andreas började snacka sina löften
- Anna olsson. Enda sen ja såg dig komma in i stallgången den där morgonen har ja varit totalt förälskad idig. ja trodde inte på kärlek i första ögonkastet elr kärlek för den delen inte i heller. Du visade mig fel. Du är något av det bästa som har hänt mig. Du gör mig lycklig och varje dag me dig gör att ja bara blir mer förälskad idig.
Sen var det min tur.
- Andeas persson. ja är inte alls bra på sånt här men nu när ja står här me dig finns det så mycket ja vill säga.
Ja älskade dig redan från första början. Du är den person som ja alltid kan vara mig själv me. Du gör mig till den lyckligaste flickan i hela värden. Ja är så förälskad i dig så att bara se dig gör att ja ryser i hela kroppen. Så har det alltid varit och kommer alltid va. Ja älskar dig Andreas. Andreas lutade sig över och kysste mig på munnen en tår ran ner från kinden på mig och han torkade bort den.
- vänta lite sa prästen vi är inte klara. ja förklara er nu för man och hustru du kan kyssa din brud nu.
Han lutade sig över mig igen och vi kysstes.
Alla började applådera.
vi gick ner från atlen och upp i vagnen.
- är du redo sa han ?
- om ja är sa ja och kysste honom länge.
Vagnen började köra iväg mot ett nytt liv ett nytt ställe.
Solen stog på på max. Solens strållar fick klänningen att se ennu vackare ut. Den var vit me svart blommig mönster. ja gick ensam up genom den långa atlen. folk stog runt omkring mig på sidorna. folk ja inte ens hade träffat innan. Det hade tagit lång tid att fixa allting. Blommorna var rosa, vita röda. Det var en mysig blandning. Andreas stog me prästen och sin bästaman david. Maria och johnny satt längst fram. Det var bestämt den 24/6 gick ja up för gången. Det enda som existerade av allt detta var andreas som stog längst fram me ett leende på läpparna. Han såg så lycklig ut. Tärnorna som gick framför mig ställde sig nu på rad bredvis prästen. ja hade kommit me häst och vagn som annan olsson men skulle åka därifrån som anna persson i häst och vagn.
ja lyfte up klänningen lite och gick up för det lilla trappsteget som gjorde att ja och andreas skilde åt.
nu stog ja mitt i mot honom. Han stog fortfarande me leendet på läpparna hans ögon fylldes me kärlek och omsorg. Exakt den blicken ja blivit förälskad i från första stunden. vi tog varandras händer och tittade på varandra rakt in i ögonen. Båda två lika lycklig. Han mimade försiktigt
- ja älskar dig
och ja mimade tillbaka
- älskar dig me.
Prästen började snacka. ja hörde knappt va han sa det enda ja kunde höra va andreas säga
- ja tusen gånger ja
och sen var det min tur.
- milljoner gånger ja.
och alla började små skratta.
Sen fortsatte prästen och andreas började snacka sina löften
- Anna olsson. Enda sen ja såg dig komma in i stallgången den där morgonen har ja varit totalt förälskad idig. ja trodde inte på kärlek i första ögonkastet elr kärlek för den delen inte i heller. Du visade mig fel. Du är något av det bästa som har hänt mig. Du gör mig lycklig och varje dag me dig gör att ja bara blir mer förälskad idig.
Sen var det min tur.
- Andeas persson. ja är inte alls bra på sånt här men nu när ja står här me dig finns det så mycket ja vill säga.
Ja älskade dig redan från första början. Du är den person som ja alltid kan vara mig själv me. Du gör mig till den lyckligaste flickan i hela värden. Ja är så förälskad i dig så att bara se dig gör att ja ryser i hela kroppen. Så har det alltid varit och kommer alltid va. Ja älskar dig Andreas. Andreas lutade sig över och kysste mig på munnen en tår ran ner från kinden på mig och han torkade bort den.
- vänta lite sa prästen vi är inte klara. ja förklara er nu för man och hustru du kan kyssa din brud nu.
Han lutade sig över mig igen och vi kysstes.
Alla började applådera.
vi gick ner från atlen och upp i vagnen.
- är du redo sa han ?
- om ja är sa ja och kysste honom länge.
Vagnen började köra iväg mot ett nytt liv ett nytt ställe.
Kommentarer
Trackback
